Rapport från Ahddane - februari 2016

Ekonomin februari

Den ekonomiska situationen på Ahddane förändrades helt i januari, då den stora donationen från paret Dominique kunde betala alla tidigare skulder. Energin kan nu allt mer läggas på det ständigt ökande hjälparbetet. Till detta behövs fortlöpande donationer, i princip kommer dessa enbart från utlandet.

-Stort hopp står till alla er som stöder HumanistHjälpen! Hälsar Mme Mahjouba.

Under februari har 21 hjälpsökande kvinnor tagits emot, tio barn har haft daghemsplats, nio fall fått medicinsk hjälp, tio fall har fått kläder och tre fall nationell identitet.

Den största tyngen ligger givetvis på att ta hand om och skydda de gravida mödrar som söker sig till Ahddane. Ge dem utbildning och en säker daghemsplats för barnen, under tiden mädrarna kommer igång med sina nya liv.

Barnarbete på marknad
gav 8-åring svår infektion

Ahddane har tagit en sjuk åttaårig pojke under sitt beskydd. Pojken upptäcktes då han arbetade med att sälja bärkassar på en marknad. Mme Mahjouba såg hans svåra infektioner vid ett besök på marknadsplatsen. Nu får han hjälp av Ahddane.

Pojkens mamma är ensamstående och måste arbeta i en stad några mil bort. Under tiden bor pojken med sina unga farbröder, den äldsta av dem är bara 16 år gammal. Åttaåringen hjälper till med familjens försörjning genom att sälja plastpåsar på marknaden. Det är vanligt att grupper med små barn försöker sälja bärkassar till marknadsbesökare.

Försäljning och tiggeri
Egentligen är det mer tiggeri än försäljning. Att sälja en bärpåse av plast ger ingen egentlig förtjänst, men att tigga på marknaden är förbjudet. Vänliga människor betalar extra för att de tycker synd om barnen. Många begär inte ens en påse. Den som besökt en marknad i Norra Afrika känner igen fenomenet.

Hemsk hygien
Just den här pojken drabbades av en infektion i ansiktet.  Barnen jobbar, äter och sover under hemska hygieniska förhållanden. Pojkens infektion var så svår att Mme Mahjouba började prata med honom och tog honom till vård. Han får nu medicin för sina infekterade sår. Samt lite hela kläder samt några leksaker, något han inte hade innan.

 

Vill gå i skolan
Pojken uppskattar gåvorna och berättar att han skulle vilja gå i skolan. Men att fattigdom hindrar honom och att han inte ser någon annan utväg än att fortsätta det liv han för. Mme Mahjouba har svårt att acceptera att pojken ska vara född till ett liv i missär. Man hoppas nu att ökade donationer ska räcka även till att räta upp denna lilla medmänniskas öde. Barnarbete nere i så låga åldrar är inte tillåtet, men i fattigdom blir barnen ofta offer.

Hamid säljer tomater

- fått vagn av Ahddane

Det går framåt för Hamid, 18-åringen utan identitet men med en svår hudåkomma, som vi skrev om i november-rapporten 2015. Se länk!

Hamid har fått medial publicitet genom ett tv-inslag om Mme Mahjoubas sociala insatser. Filmteamet följde med till Hamids hemtrakter och släktingar. Han väntar ännu på de behövliga dokumenten för att få en nationell identitet, men hans släktingar har godkänt honom som varande släkt. Så det är mest en fråga om tid, innan Hamid kan registreras som medborgare i sitt eget land.

Under tiden har Ahddane funnit ett sätt för Hamid att försörja sig. Han har fått hjälp till en vagn, från vilken han säljer tomater. Vagnen kostade 600 Dirham, drygt 500 svenska kronor. En ringa kostnad, kan man tycka. Men en oöverkomlig kostnad för fattiga i Hamids läge.

Arbetsredskap
Han fick också hjälp att skaffa en säng. Samt ett kylskåp och en mobil. Med dessa redskap samt sin vagn, kan han nu driva sin lilla rörelse. Mer än så begär Hamid ännu inte av livet. När han får sin identitet vill han gärna gå i skola och ta igen kunskaper  han tidigare som identitetslös förvägrats.

 

Ökad efterfrågan på
nationell identitet

Ahddane fortsätter sitt trägna arbete med att hjälpa olika nödställda människor, från alla delar av regionen. Hjälp med registrering av nationell identitet pågår alltid. Många kvinnor som hört talas om Ahddane kommer enbart dit för att försöka få sina barn registrerade, i princip samma sak som vår folkbokföring.

Kvinnorna har ofta många barn, mellan sex och nio barn är inte ovanligt. Alla oregistrerade och därmed i avsaknad av alla samhälleliga rättigheter.

Den ansvarige socialassistenten samlar in alla nödväna måste mamman söka dokument från sjukhus där hon fött barn. eller från någon kvinna som hjälpt till med födsel i hemmet.

Vissa mödrar måste skickas till andra städer, där de fött barn, för att få tag på dessa viktiga dokument. När alla dokument finns samlade, kan den juridiska processen börja. Processerna kräver alltid mycket tid och ibland resor, då kvinnor inte kan resa själv för att samla in papper.