Rapport från Ahddane, Juni 2016

Hamid äntligen
folkbokförd!

Vi har tidigare rapporterat om Hamids öde. Hur han som vuxen kämpat för att få en nationell identitet. Bli folkbokförd, helt enkelt. Och om den långa vägen dit.

I juni 2016 var processen slutligen i hamn. En domstol i Essaouira har gett Hamid handlingar som visar hans identitet. Han kan nu söka till olika utbildningar, godkännas för hyreskontrakt, få en fast anställning, kanske rent av skaffa ett pass. Kort sagt allt som han tidigare stått utanför.

Hamid är fylld av tacksamhet. Mot Ahddanes personal, som hjälpt honom under ett helt år. Och mot de donatorer som hjälper Ahddane att ha ekonomi för det.

Ahddanes socialassistet söker efter Hamids handlingar i Essaouira.

Se tidigare artiklar:
Länk Länk Länk

 

Pappa välkomnar
- men inte mamma

Latifa är nybliven mamma och kan inte återvända till sin familj. Hon fick hjälp att föda på Oum El Banines kvinnohus. Sedan överfördes hon till Ahddane för fortsatt utredning.

Ahddanes personal har nu talat med Latifas familj. Pappan kan tänka sig att få hem dotter och barnbarn och fortsätta livet som en lite större familj. Men Latifas mamma vägrar att gå med på det.

Både Ahddane och Latifa hoppas på att situationen ska lösa sig, men innan dess kan inte Latifa återvända.

Under tiden hyr Ahddane ett litet rum till Latifa och den nyfödda. Man har också köpt en del utrustning, som madrass och kudde och de enklaste förnödenheterna.

Latifa har i verkligheten ett annat namn.

Text, översättning, bearbetning:
Ahddane
Malika Jaouhar
Sven Olof Andersson

Juni i siffror:

Mottagna fall 21
Stödda barn 10
Vaccinationer 01
Medicinska analyser 02
Mediciner fördelning 05
Riktlinjer till sjukhus 01
Hyresbetalningar 01
Mjölk och kläder 03
Antal folkbokförda 02
Avstämning familj 02
Veckohjälp 02

Abal 8 år måste tigga
åt hiv-sjuk mamma

Abal är åtta år. Hennes mamma är svårt HIV-påverkad, men har inte haft pengar till bromsmedicin. För att hjälpa mamman har Abal skickats ut att tigga pengar på gatorna om nätterna. På dagarna har hon gått i skolan. Tyvärr inget ovanligt öde för barn som lever i en familj långt utanför alla sociala system.

Abal har fyra äldre syskon. Alla har hjälpt till att tigga, när mamman inte längre orkade tigga pengar själv. Ibland har syskonen lyckats få ihop pengar till medicin åt mamman, men oftast bara fått ihop till mat och hyra.

Försök att hjälpa
Ahddane beslöt att försöka ge mamman 200 dirham (ungefär lika mycket i svenska kronor) i veckan till hjälp, mot att hon slutade skicka Abal ut att tigga. Men efter en tid kunde Ahddane tyvärr inte längre betala mamman, för Ahddanes pengar var slut.

Mamman tigger själv
Mamman gick då ut att tigga ensam och det äldsta syskonet tilläts ta hand om sina yngre syskon. Abal har fått ett något tryggare liv. Men för mamman är framtiden oviss. Hon blir allt sjukare och kan inte klara sig i längden. Otillräckliga resurser hindrar Ahddane från att hjälpa till ekonomiskt. Men syskonskaran kan få hjälp med kläder och mat då och då.

Utanför alla sociala system
Familjens öde visar på hur oerhört svårt livet är för dem som lever utanför alla sociala system, på grund av konfessionella och traditionella uppfattningar. Enda hoppet som finns är de små glimtar av välgörenhet som existerar.

Hoppet står till er donatorer
Tyvärr är resurserna alltför små för att rädda alla utsatta. Och ibland måste hjälpen avbrytas av ekonomiska skäl. Hoppet står till privata donatorer i de utländska hjälporganisationer som ändå ställer upp.

Abal har i verkligheten ett annat namn.

Text, översättning, bearbetning:
Ahddane
Malika Jaouhar
Sven Olof Andersson

 

Psykikt handikapp
anses vara synd

Amal är 27 år gammal och har ett psykiskt handikapp. Inom familjen har hon alltid misshandlats av en äldre bror. Amal har nu fött en dotter och Ahddane har ryckt in för att försöka rädda henne och barnet.

Anhöriga med psykiskt handikapp betraktas ofta som mindervärdiga i det Marockanska samhället. Sjukdomen ses som en synd, begången av den sjuke eller någon annan. Någon vård i samhället finns oftast inte, familjerna måste själva ta hand om problemen. Att Amal sedan barnsben misshandlats inom familjen är inte ovanligt.

Utnyttjat handikappet - gravid
På grund av sitt medfödda oförstånd har Amal kommit att utnyttjas av manliga bekanta. Hon födde ett barn för några år sedan, hennes familj tog då hand om barnet. Nu har hon fött ytterligare ett barn och hennes familj ställer inte längre upp.

Socialen begärde hjälp
Socialchefen för Dcheria-distriktet, där Ahddane ligger, tog kontakt och vädjade om hjälp. Amal har fått en förlossningsdepression, ovanpå sitt psykiska handikapp. Hon ligger på sjukhus och ingen tar hand om den nyfödda. Kommunen själv gav ingen social hjälp, man förlitade sig på att Ahddane skulle lösa det, utan kostnad.

Anlitat granne mot ersättning
-Vi har försökt nå familjen, men tyvärr visade inget intresse alls för sin dotter och sitt nya barnbarn, berättar Mme Mahjouba på Ahddane.
-Tillfälligt har vi löst det genom att en grannkvinna till Amal får en liten ersättning för att ta hand om den nyfödda.

-Amal knackar på era dörrar!
Ahddanes personal besöker också Amal på sjukhuset och försöker trösta och lugna henne.
-Båda Amal och hennes nyfödda knackar på era dörrar, kära donatorer - avslutar Mme Mahjouba.

-Vi kan bara fortsätta att hjälpa om vi har ekonomi till det, där sätter vi allt vårt hopp till er!

Amal har i verkligheten ett annat namn.

Text, översättning, bearbetning:
Ahddane
Malika Jaouhar
Sven Olof Andersson

Ville sälja barnbarn
Dog efter födseln

Chalma är en 21 årig familjeflicka som av oförstånd blev gravid. Hon togs om hand på Ahddane redan i tredje månaden då hennes far hotade henne. Om hon födde barnet skulle han sälja det.

Då Chalma togs om hand på Ahddanes kvinnohus hade hon svår näringsbrist och blodbrist. Hon hade inte tagits om hand av sin familj. Hon fick mat och mediciner och blev starkare.

Pappan gav med sig
Under tiden bearbetade Ahddanes personal Chalmas pappa. Efter många och långa möten gick han slutligen med på att inte sälja sitt barnbarn, utan låta Chalma och barnet komma hem. Det sågs som en lycklig lösning, Ahddanes önskan över allt annat är att mor och barn ska tillåtas leva tillsammans.

Lycka - tills pappan ändrade sig...
Chalma var kvar på Ahddanes kvinnohus tills hon födde, i nionde månaden. Hon var mycket lycklig över dotter och över att hon skulle få komma hem med barnet. Men då ändrade sig pappan igen. Han hotade Chalma och krävde att hon lämnade bort sitt barn.

Stor sorg - barnet dog
Det blev en stor besvikelse för Chalma. Hennes sorg ökade offattbart då barnet strax därefter dog. Det hade för svag hälsa. Möjligen genom att mamman var så undernärd i början av graviditeten.

Stress, hedershot, isolering
Det här är ett mycket tragiskt öde. Barnadödligheten är inte särskilt hög i Marocko, men hög stress och ständig oro av hedershot och isolering, plågar många ogifta mödrar under graviditeten. Opinionsbildning och information till berörda familjer, utgör en stor del av Ahddanes viktiga arbete.

Chalma har i verkligheten ett annat namn.

Text, översättning, bearbetning:
Ahddane
Malika Jaouhar
Sven Olof Andersson

 

Ville överge sitt barn
Lyckades övertala

Mariam kom till Ahddane för att få hjälp att överge sin nyfödda dotter. Hon ville få hjälp att hitta ett barnhem. Då skulle hon kunna återvända till sina föräldrar och låtsas att ingenting hade hänt.

-Vi berättade för henne om de regler vi försöker följa, berättar Mme Mahjouba, Ahddanes grundare. Att vi är emot att barn lämnas bort. Utan istället önskar att mödrarna,  trots alla sociala problem, behåller sina barn.

Hade tänkt igenom
Men Mariam lät sig inte övertalas, hon ville inte ta något ansvar för barnet och tänkte själv hitta ett barnhem.
-Efter mindre än en vecka kom Mariam tillbaka, berättar Mme Mahjouba. Hon berättade att hon tänkt igenom allt vi berättat för henne, att hon förstod att det var rätt. Och nu hade hon bestämt sig för att behålla sin dotter.

Skyddas på Ahddane
Mariams barn har nu en skyddande plats på Ahddanes daghem. Mamman vilar ut efter förlossningen och måste sedan söka arbete. Hem till föräldrarna törs hon inte åka. Men Ahddane ger inte upp där heller, man vill förhandla med familjen om att dotter och barnbarn ska få komma hem.

All hopp till donatorerna!
-Under tiden hyr vi ett litet rum till Mariam och hennes barn, vi har köpt det nödvändigaste av vad som behövs för att sköta om dottern.

-Som vanligt sätter vi allt vårt hopp till att pengarna ska räcka till. Och det hoppet riktas till alla medkännande donatorer, avslutar Mme Mahjouba.

Mariam har i verkligheten ett annat namn.

Text, översättning, bearbetning:
Ahddane
Malika Jaouhar
Sven Olof Andersson