Rapport från Ahddane, oktober 2015

Ekonomin i oktober

Ahddane lever tyvärr mycket "ur hand i mun". När vi kan skicka pengar, används dessa omedelbart, oftast till eftersläpande löner och räkningar för mat och mediciner.

Reguljära donationer kommer just nu enbart från HumanistHjälpen. Väldigt många organisationer är helt koncentrerade på nöden i den stora flyktingströmmen genom Europa.

HumanistHjälpen står kvar
Risken är att tidigare upparbetade hjälpmål under tiden går under. En olycklig utveckling. HumanistHjälpen har valt att stå kvar vid sina tidigare åttaganden, vi vill inte se hjälpen till nödlidande mödrar och barn upphöra.

Mycket betalt - ännu mer obetalt.
Här följer Ahddanes inkomster och utgifter under oktober.

INKOMSTER

HumanistHjälpen:
17 585 MAD (MArockanska Dirham, motsvarar 15 000 SEK)

UTGIFTER

Löner: 9 000 MAD

Hyra okt och nov:
5 600.00 MAD

Apotek:
1 961 MAD

Totalt 16 561 MAD

Våldtaget barn
skyddar våldtäktsman

Att bli våldtagen och gravid är det värsta som kan hända en flicka i Marocko. Skammen hamnar alltid på henne. Risken är mycket stor att hon blir utstött från familj, släkt och samhälle. Möjligheten att någon vill undanröja både flickan och barnet finns också. Valet att istället gifta sig med våldtäktsmannen kan otroligt nog uppfattas som ett bättre alternativ.

Sofia är bara 14 år. Hon bor med sin ogifta mamma och flera syskon. Att mamman är ensamstående och därmed saknar "manligt beskydd" har givetvis påverkat barnens uppväxt. Mamman har lägst tänkbara status i samhället, barnen likaså. Sofia besöker Ahddane med sin mamma för att försöka få någon hjälp.

Bortrövad, misshandlad, våldtagen
Flickan berättar att hon som vanligt gick med sin mormor för att tigga i en park i Agadir. Där kidnappades hon av en man som höll henne fången och våldtog henne. Han var mycket aggressiv i sin misshandel. Slutligen lyckades hon fly. Det blir mycket gråt och starka känslor på Ahddane. Man bestämmer att träffa Sofia och hennes mamma igen. Men de återkommer inte.

Sökt hjälp tidigare
På Ahddane upptäcker man att mamman tagits emot tidigare, för tre år sedan. Då för att få hjälp att folkbokföra sina fyra barn. Hon fick då hjälp med mat och att få in ett av barnen i skola. Hon for till Casablanca för att skaffa behövliga papper för att folkbokföra barnen. Men mamman kom inte tillbaka till Ahddane.

Mamman misshandlar Sofia
Personalen oroar sig för Sofia och vill hitta henne. De sociala myndigheterna vill inte hjälpa till. Socialarbetar från Ahddane söker igenom ett område i Dcheria, där de gissar att familjen bor. Man finner deras senaste bostad. Där berättar grannar att mamman misshandlar Sofia illa, kränker henne på alla sätt. För att bli av med barnet i hennes livmoder.

Levde i mycket svår misär
Grannarna hade klagat på allt bråk och familjen hade flyttat. Man finner en nya bostaden. Ett hus fyllt av vinddrivna själar, prostitution, droger, mycket svår misär. En socialassistent utsatte sig för stor fara då hon går in i huset och kräver att få veta vad som hänt med Sofia. Mamman gav då med sig, kom ut med flilckan och följde med till Ahddane för att prata med Mme Mahjouba.

Sjukhus krävde domstolsbeslut
Sofia togs till sjukhuset Hassan II, där hon ska undersökas för att leta bevis på våldtäkten. Men sjukhuset kräver beslut från en domstol i Agadir innan undersökning kan göras. Tillsammans med flickan far man till domstolen. Där blir de tillsagda att komma tillbaka nästa dag. Ahddane kontaktar under tiden organisationen "Don't touch my child", där Sofia kan få hjälp.

Sofia vill skydda våldtäktsmannen
Då berättar plötsligt Sofia att hon inte vill att våldtäktsmannen ska hamna i fängelse. Hon älskar honom! Ahddane ställs inför valet att tro på henne eller att tro att hon utpressas socialt. Enligt relligiösa lagar och traditioner, kan en våldtäktsman gå fri genom att gifta sig med sitt offer. Det är inte ovanligt att offren pressas till den lösningen. Både av gärningsmännen och av sin familj. Konsekvenserna är inte lätt att överblicka, för ett barn.

-Sofia är ett barn!
-Det här är en komplicerad historia. Men Sofia är ett barn, hon behöver vårt stöd, inte en våldtäktsman, säger Mme Mahjouba, och förutser att historien inte är slut ännu.

Sven Olof Andersson

 

 

(Sofia har i verkligheten ett annat namn.)

 

Inspiration och kreativitet är ledorden för den nya barngruppen. På bilden vinkar de äldre eleverna glatt bakom alfabetstavlan med arabiska bokstäver.

Ahddane höjer åldern
för förskolebarnen

De barn som får omsorg på Ahddanes daghem måste normalt lämna Ahddane då de fyllt tre år. Nu man beslutat att höja åldern för barnen. I stället för att sluta vid tre år, ska de få extra tid och stöd att kunna förbereda sig för skolan.

Det har alltid varit en oro för de ensamstående mödrarna var barnen skall kunna lämnas efter treårsdagen. Någon organiserad barnomsorg existerar inte. Barn vistas vanligen i sina familjer eller hos släktingar, om båda föräldrarna arbetar.

Riskfylld dagbarnvård
Detta är naturligtvis inte möjligt för barn som tillsammans med sin mamma förskjutits från både familj och släkt. Att lämna barn till vem som helst för dagbarnvård, för att kunna arbeta, innebär stora risker. Alla är inte angelägna om hälsa och säkerhet, om barnet hör till en ensamstående mamma. Det har hänt att barn försvunnit eller vanvårdats svårt.

Glädjande nyhet
Därför är det en glädjande nyhet att Ahddane kan höja åldersgränsen för sitt daghem, som nu blir mer som en förskola. En ung kvinna har anställts på prov för att ta hand om de äldre barnen. Klassrummet väntar på utrustning, än saknas nödvändiga pengar.

 

Hjälpen i oktober

Mme Mahjouba berättar:
Under oktober har femton kvinnor och tolv barn tagits emot och fått hjälp på Ahddane. Det rör sig om mycket olika typer av fall. Den hjälp som erbjudits har lett till någon form av positiv förändring.

Många ensamstående mödrar kommer för att de vill ha hjälp med att få överge sina barn. Långa och djupa samtal med en socialassistent är ofta tillräckligt, för att få dem att överge de tankarna och behålla sina barn och ta emot någon form av hjälp med detta.

Så länge våra donatorer bidrar kan vi arbeta på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna, även under svåra omständigheter. Även en liten hjälpinsats kan skapa göra stor skillnad för de drabbade.

-Tillsammans kan vi driva fartyget framåt. Det är sant ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Ett stort tack till alla som hjälper till!

Sven Olof Andersson