Lars Hector är en av HumanistHjälpens styrelsemedlemmar. Ungefär halva året bor han i Agadir, Marocko. Där har han täta kontakter med stiftelsens hjälpmål, framför allt med grundaren Mme Mahjouba Edbouch. Här följer Lars Hector's referat från ett fabriksbesök, vars resultat blev mycket positivt och överraskande.

Handskalade svenska räkor
hjälper kvinnor i Agadir!

Svenska ambassadören i Rabat, H E Anna Hammargren, gav tips om en fabrik i Marocko. Fabriken heter Feldts Maroc SARL och ligger i en liten oansenlig förort vid Agadir. Ambassadören trodde att  fabriken skulle kunna hjälpa kvinnor från våra hjälpmål i Agadir med utbildning och anställning.

 

Fabrikschefen Don Leo Molina, utanför sin anläggning, tillsammans med Mme Mahjouba Edbouce och Lars Hector.

 

Äkta handskalade från Smögen, via Agadir ger de Mme Mahjoubas skyddslingar tryggare arbete och framtid.

 

Don Leo Molina beslöt på stående fot att ge Mme Mahjoubas skyddsligar förtur till vakanta tjänster.

 

Mme Mahjouba tillsammans med sin make, Sidi Ali, som var med vid besöket i Ansa. Sidi Ali står alltid solidarisk bakom Mme mahjoubas viktiga arbete i Marocko för de utsatta kvinnorna och deras barn.

Bilder: larshector.se

Det visade sig att fabriken ägs av Familjen Feldt i Kungshamn, det hemma så välkända Feldt’s Fisk & Skaldjur AB, som är ett multinationellt företag med en omsättning över en halv miljard kronor om året. Givetvis avtalade Mme Mahjouba och jag tid för ett möte.

Öppna famnen
Företagets charmige chef, Don Leo Molina, tog emot oss med öppna famnen. Han presenterade sina anställda på kontoret och i kvalitetskontrollen. Samt de cirka trehundra anställda som jobbade ute i fabriken, i huvudsak kvinnor. Här skalades räkor för hand, med en otrolig precision och hög hygienkontroll. Det blev en otroligt intressant och lärorik tur i fabriken. Här fick vi nu se hur ”våra svenska” räkor rensas och förpackas – allt under imponerande kvalitetskontroll.

Uppväxt med utspisning...
Don Leo Molina visade sig vara född i spanska Marockos Melilla - som är en spansk enklav vid Medelhavskusten i norra Marocko. Under hans uppväxt var fadern militär och hade hand om kök och utspisning vid en militärförläggning.

...och en hjälpande mor
Hans mor såg till att hon fick del av de spanska varorna och delade med varmt och gott hjärta med sig till de fattiga i bygden. Leo talade varmt och fint om sin mor, jag tror han såg likheten med Mme Mahjoubas humanitära människokärlek, i sin egen kära mamma, vi blev alla rörda till tårar, av hans berättelse.

Förtur för Mme's kvinnor!Fabrikschefen kallade sedan in sin personalchef och beordrade på stående fot, att

alla kvinnor som Mme Mahjouba presenterade till fabriken skulle ha förtur och tas om hand extra väl.

Arbete och lön
Kvinnorna kommer att tränas in och därefter få fast anställning med en bit över marockansk minimilön. Mahjouba och jag blev lyriska, för det var ju precis detta vi hoppats på innan besöket.

Ödmjuk inför Mme
Leo konstaterade rörande att hans insats var ”nada” (ingenting) gentemot det arbete som Mahjouba presterande med de stackars kvinnorna och deras barn. En så fin slutsats och konstaterande, det finns hopp om människokärleken trots allt!

Mycket generöst!
Allt detta inträffade där man minst av allt anade det, i södra Marocko, där ensamma mödrar har det kvalificerat och verifierat svårt. Plötsligt möter vi denne generösa företagsledare, som för övrigt talade alla möjliga uppkomliga språk, dock ej franska av någon anledning, men lita på att vi förstod varandra ändå!

Kamp för industrijobb
Mme Mahjoubas har genom åren fört en ständig kamp för att finna bra industriarbete åt kvinnorna hon hjälper. Tyvärr tvingas många ta tjänst som hembiträden och andra yrken med låg status och vidhängande risker för utsatthet och utnyttjande. Här erbjöds hon nu utmärkta arbetstillfällen för sina skyddslingar.

-Oerhört lyckat, jag ser verkligen fram mot det här samarbetet, sammanfattade Mme Mahjouba dagen!

Lars Hector

Länk till Feldt's