Rapport från Oum El Banine, mars 2016

Mars i siffror:

Antal mottagna fall: 18
Antal medicininköp: 11
Hjälp med hyror: 3
Nationell identitet: 03

Inga lönepengar
Personal slutar

Bland personalen på Oum El Banine har en socialsekreterare tyvärr slutat, liksom den administrative chefen. Ingen av dem hade fått lön på många månader och den personliga situationen blev till sist ohållbar.

Genom övertalning av Mme Mahjouba återvände slutligen administrative chefen. Hon garanterades lön, även om andra anställda inte kunde få det. Detta kunde hon inte acceptera, av rättviseskäl. Efter en del jämkning av erbjudandet fick dock Mme Mahjouba tillbaka sin adminstrative chef.

Värvar donatorer
Hennes arbete är i princip en förutsättning för organisationens fortsatta existens. Utöver administration kommer hon nu även att jobba med att försöka värva nya donatorer i närområdet.

Mycket ojämn kamp
Som vi skrivit tidigare: Oum El Banine för en mycket ojämn kamp mot ekonomin och de vikande donationerna från olika hjälporganisationer. HumanistHjälpen klarar inte ensam av att täcka organisationens behov.

Nöd bland personalen
Stort hopp står nu till tidigare hjälporganisationer samt UNICEF:s besök. Under tiden fortsätter personalen lida personlig och ekonomisk nöd i form av uteblivna löner.

Tack alla donatorer!
Att organisationen trots allt fortfarande håller igång och kan göra nytta är enbart alla donatorers förtjänst:

-Utan alla er donatorer, skulle vi ha gått under för länge sedan, säger Mme Mahjouba.

-Vi tackar alla av hela våra hjärtan och hoppas på fortsatta donationer, ni hjälper alla till att rädda liv och hälsa på mödrar och barn!

 

Historien om Asrar har en typisk början, men ett ovanligt slut. Början har sin grund i kvinnors avsaknad av rättigheter och omgivningens fördömande av ogifta gravida kvinnor. Slutet visar att det ändå finns ljusglimtar. Asrars familj visade medkänsla och körde inte alls bort sin dotter!

Våldtogs på jobbbet
Vågade inte berätta...

Asrar sändes av sina föräldrar att arbeta som tjänare hos en rik familj. Hon fick ta hand om tre barn, matlagning, städning och mycket annat. Bland annat hade hon att försöka freda sig mot närmanden från mannen i familjen. Till sist misslyckades hon, mannen våldtog henne!

Mot en rik arbetsgivare kan en fattig inget göra. Asrar visste på förhand att hon skulle förlora, om hon anklagade honom för våldtäkten. Istället reste hon hem till sin familj. När hon vägrade återvända till jobbet fick hon mycket kritik för sitt handlande. Men hon tordes inte berätta vad som hänt, att hon blivit våldtagen - och att hon var gravid.

Rymde i sjunde månaden
I sjunde månaden blev Asrar ängslig för att familjen skulle upptäcka den växande magen. Hon gav sig av till Inzgane nära Agadir. Hon hade hört talas om en organisation som kanske kunde hjälpa henne. Istället kom hon att bo på busstationen i  två månader.

Hjälpare - ville sälja barnet!
En kvinna Asrar lärt känna hjälpte henne till sjukhus för förlossningen. Därefter fick hon bo hos kvinnan. Men det visade sig snart att hon hamnat ur in i elden. Kvinnan var bara ute efter att sälja Asrars nyfödda barn. Hon träffade andra kvinnor som hölls fängslade av kvinnan, i väntan på att de skulle föda.

Kom till Oum El Banine
Asrar lyckades fly. Hon fick hjälp av polisen, de förde henne till Oum El Banine, dit hon egentligen varit på väg två månader tidigare. Där fick hon omedelbart hjälp, stöd och beskydd för sig och barnet.

Familen sökte
Asrars familj hade då sökt överallt efter sin dotter, de fruktade för hennes liv då hon försvann. Och de var fortfarande ovetande om att hon blivit gravid efter en våldtäkt. Mme Mahjouba tog kontakt med föräldrarna och bad dem komma till Agadir. Det gjorde de omedelbart och fann att de hade inte bara en dotter i livet, utan också ett barnbarn.

Förtvivlade...
Det blev inget lätt möte. Föräldrarna var naturligtvis förtvivlade. Dels över att de sänt Asrar till en familj där hon blivit våldtagen och att de inte förstått vad som hänt. Dels över att dottern nu hade ett barn, hur skulle det här förklaras för släkt och omgivning?

... men förstående!
Så inträffade det ovanliga: Föräldrarna förstod att Asrar inte hade någon skuld i det hela. Hon hade flytt eftersom hon var rädd för föräldrarnas och omgivningens reaktion. Och att hon varit rädd för våldtäktsmannen, han hade hotat henne om hon någonsin berättade.

Är välkomen hem!
Det beslöts att Asrar stannar en tid på Oum El Banine, för att återhämta sig fysiskt och psykiskt. Men att hon sedan är välkommen hem, tillsammans med barnet. Vilket personalen nu hjälper till att registrera för en nationell identitet.

Lyckat opinionsarbete
Det lyckliga slutet visar på att Oum El Banines långa sociala arbete och opinionsbildning i regionen sätter spår. En hårt konservativ syn på ensamstående mödrar, kan ibland luckras upp. Visserligen ett mycket ovanligt fall, men det väcker hopp.

(Asrar är inte huvudpersonens rätta namn.)

UNICEF på besök
Stark tro på hjälp

En delegation från UNICEF har besökt Oum El Banine. FN-organet har beskydd av barn som sin högsta prioritet. Nu finns hopp om att få ett särskilt stöd genom UNICEF.

Delegationen ville få en allmän uppfattning av vad Oum El Banine gör för mödrar och barn. Under en rundvandring ledd av Mme Mahjouba besökte de både kvinnohus och förskola. Därefter hade de ett och ingående möte med ledningen där många frågor togs upp.

Efter besöket kom ett e-mail, där gruppen uttryckte att ditt gillande av hela projektet och att de ville ha mer skriftlig information. Oum El Banines ledning  tror att chanserna är mycket höga att någon form av hjälp kan komma ut av besöket.

 

Marockanska studenter
gav hjälp till Kvinnodagen!

En grupp marockanska studenter beslöt att skapa något extra festligt för Oum El Banine till Internationella Kvinnodagen. De startade en stödgrupp på Facebook och samlade in pengar till kakor, drycker, mat, blöjor, mjölk, hygienprodukter och andra gåvor.

En grupp musiker fick de också ihop. Alla mödrar och barn tog del i festligheterna, även flera som tidigare fått hjälp på Oum El Banine. Det blev en stor dag för alla! Jennie Silis från Sverige deltog också både med gåvor och stämning.

Utöver den glada festen gläder sig alla också åt att studenter i närområdet upptäckt de problem som mödrar och barn kan ha och beslutar sig för att komma till hjälp. Det är ett bra kvitto på att all opinionsbildning genom åren börjar ge resultat.

 

Många besök i mars
gav donationer och gåvor

 

I mars besöktes Oum El Banine av många gäster som förde med sig behövliga donationer och gåvor. Jennie Silis, som är organisationens svenske representant, har genom publicering på webben fått många att hjälpa till.

En av besökarna var svenska Catherine med familj. Under en resa i Marocko stannade de i Agadir och uppvaktade med mjölk, blöjor och leksaker. De besökte både kvinnohuset och förskolan och skapade sig stor förståelse av verksamheten.

Jennie Silis kom också med andra svenska vänner. Tillsammans hade de kunnat forsla sex resväskor med förnödenheter från Sverige. Dessutom skänkte de 3000 Dirham till blöjor.

Jennie Silis hade med sig cirka 10 000 Dirham från andra vänner och donatorer i Sverige. Pengarna användes till matinköp och olika former av stöd på förskolan och i kvinnohuset.