Meryam i Marocko drar motvilligt bort slöjan från sitt ansikte, visar en deformerad mun och ärret efter ett bortbränt öra. Hon är 19 år, nybliven mamma och svårt brännskadad. Hennes tidigare pojkvän hällde tändvätska över henne och tände på. Nu bor hon på kvinnohuset AHDDANE (Kram). Hennes stora kärlek är nyfödda dottern Amina.
Grundaren av hemmet, Mme Mahjouba Edbouche konstaterar uppgivet:
– Våldet mot kvinnor trappas upp, nu är det på modet här i Marocko att sätta eld på kvinnor. För tio år sedan var sådant helt okänt.
Mme Mahjouba har kämpat i 30 år för kvinnors rätt i samhället. Hon grundade 2001 kvinno- och daghemmet Oum El Banine i Agadir. Förra året blev hon pensionär men startade då genast det nya Kram-hemmet. Nyligen kom hon dessutom tillbaka till sitt kära Oum El Banine, nu som styrelseordförande.
Ogift gravid – jagas bort
En ogift kvinna som blir gravid är i praktiken helt utan rättigheter, berättar Mme Mahjouba. Ofta jagas hon bort från familj och hemby och får klara sig hur hon vill, gärna gå under.
Meryams öde är som en bekräftelse på den förödande traditionen, berättar Mme Mahjouba.
-Meryam föddes själv efter att hennes mamma som ogift blivit våldtagen. Mamman och barnet tvingades till ett liv på gatan, utan möjlighet till skydd och försörjning.
Fick klara sig själv
Mamman tvingades hanka sig fram med tillfälliga jobb och Meryam fick klara sig mer eller mindre ensam. Hon blev ett gatubarn på dagen och på natten sov hon hos mamman. Hon började sniffa limlösning och hänga runt med de andra gatubarnen i södra Marocko, nära Saharaöknen.
När Meryem fyllde femton träffade hon en kille och hon trodde på lycka och framtid, men i stället blev hon gravt misshandlad och märkt både fysiskt och psykiskt för livet. Läkarnas bilder på henne från den tiden är fruktansvärda att se. De visar en spillra av en flicka – helt sönderslagen och sönderbränd.
Förövaren var hennes ”kille” som hon trodde och litade på, han avslutade misshandeln med att hälla tändvätska över henne och tända på. Hela Meryems kropp är täckt av ärren efter djupa brännskador. Hon anses vara så vanställd att hon inte är välkommen på stadens vanliga badinrättningar, hammam, övriga gäster kunde bli skrämda.
Pojkvännen blev faktiskt dömd, men efter bara åtta månader slapp han ur fängelset. Varken Meryem eller hennes mamma hade medel eller möjligheter att driva en process mot honom. I efterhand får Meryem först nu juridisk hjälp för en straffskärpning, genom Mme Mahjouba.
Gravid efter våldtäkt
Det gick ett par år och Meryem tvingades åter bo på gatan, med sina svåra skador. Slutligen blev hon gravid efter en våldtäkt som aldrig retts ut, ingen hjälp fanns att få någonstans.
Hjälp av polisen
En rättrådig polisman hade hört talas om Mahjouba och hennes verksamhet. Hon tog kontakt och berättade om flickans svåra situation. Mahjouba gav sig genast iväg mot ökenstaden. Där fann hon en spillra av en flicka, svårt brännskadad och höggravid.
Något som är uppseendeväckande är att Meryem lyckades träffa en polis som lyssnade, förstod och försökte hjälpa. Det måste delvis ses som en seger för det mångåriga sociala arbete Mahjouba gjort på Oum El Banine och AHDDANE. En stor del av arbetet har varit opinionsbildning, på skolor, universitet, myndigheter, kommuner. Droppen urholkar stenen, något som Meryem säkert hade nytta av.
Läkare och ultraljud
Mahjouba tog med sig Meryem tillbaka till Agadir och hon fick genomgå alla vanliga läkarundersökningar. Vid ultraljudet fick Meryem fick se bilden på barnet i magen och kunde även hon se att det skulle bli en flicka. Mahjouba berättar att det som då hände var helt otroligt för henne: Meryem brast ut i ett lyckorus, grät och sa ”Det är mitt barn, det är min dotter – henne ska jag göra allt för. Allt som inte jag har kunnat få eller göra ska hon få. Hennes namn ska bli AMINA (”någon som man kan lita på”).
Mahjouba behövde ultraljudsbilden för sin redovisning, men Meyrem krävde att få se den varje dag tills förlossningen, så exalterad och lycklig var hon. Mahjouba förklarar sin förvåning med att hon under trettio alltid sett flickorna vända BORT sitt ansikte när dom få se bilden av sitt barn i magen. Ett ett uttryck för att NU är det kört, all framtid är borta. Att som ogift bli gravid är största skam i landet.
Därför gladde Mahjouba sig så oerhört för Meryems reaktion, eftersom det tydde på att en förändring äntligen är på väg i Marocko – när en nittonårig ogift gravid flicka gläder sig och ser ljuset istället för mörkret, ja då är det en fingervisning på att man är på rätt håll.
Lycklig födsel och mamma!
Söndagen den 10 februari födde Meryem sin välskapta dotter, förlossningen gick bra, 3 kilo och välskapad. Ett söndagsbarn! Tillsammans hoppas vi att de ska gå en ljusnande framtid till mötes.
Vernissage för Aminas framtid!
De besökande damer från Skåne som jag hade med mig vid besöket i februari, tänker nu tillsammans göra en sommar-Soaré med konstutställning i vackra semesterorten Falsterbo. Alla insamlade medlen ska gå till lilla Aminas skolgång och uppfostran och till Mme Mahjoubas fortsatta verksamhet på Oum El Banine och Kram. Donationen kommer naturligtvis att förmedlas genom Humanisthjälpen
Mme Mahjoubas valspråk: ”Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon”, har än en gång visat sig vara goda och fina ord att ha som rättesnöre!
Lars Hector
