När föräldralösa barn sover på gatan reagerar omgivningen, förhoppningsvis. I Tissila intill Agadir i Marocko, finns den ideella organisationen Tarouanou. Personalen går frekvent runt i staden på nätterna och söker efter övergivna barn. Dessa erbjuds att följa med till skydd och säkerhet, mat, säng och utbildning. Väldigt få tackar nej. En del blir sedan fast boende på hemmet.
-På gatan serveras ingen mat och finns inga sängar att ligga i. Inte heller finns någon trygghet i närvarande vuxna, som här på Tarouanou. De övergivna pojkarna saknar ingenting av livet som gatupojkar. Nu lever de tryggt, går i skola och har framtidsplaner.
LEVER PÅ DONATIONER
Organisationen tar emot pojkar under 18 år. Lokalerna är begränsade, det finns bara plats för en sovsal. Ekonomin är lika begränsad. Kommunen håller med lokaler och ett litet årligt bidrag för organisationens insatser. För övrigt måste man förlita sig helt på ideella donatorer. Dessa kommer nästan enbart som matvaror och förnödenheter.
UTKASTADE POJKAR
Anledningarna till att barnen saknar föräldrar är många, berättar Ibrane.
-Ofta är det brustna äktenskap, där ingen tar ansvar för pojkarna utan bara kastar ut dem. Andra orsaker är alkoholism, droger, kriminalitet, fängelsevistelser och förstås rena dödsfall. Gemensamt är att ingen släkting heller tar ansvar. Det är mycket tragiskt!
Läs mer om de räddade gatubarnen på vår hemsida.
Som en svensk julafton när Rotary kommer på besök och donerar kläder och andra förnödenheter. SOS Tarounaou är helt beroende av ideella donationer.
MYCKET ARTIGA
Vid vårt besök i början av januari 2018, kommer en lokal Rotary-avdelning med fyrtio kartonger kläder. Glädjen är stor, påminner mycket om en svensk julafton. Ögonen dras till ett och annat plagg som sticker ut ur kartongerna. Men ingen börjar rota i lådorna. Pojkarna som just kommer från skolan är mycket disciplinerade och lugna. De hälsar glatt alla besökare med kramar och kindpussar och presenterar sig med namn.
Lite senare sitter de lugnt och stilla och äter lunchen som de själva dukat fram. Inga höga röster, knuffar eller bråk. Bara ett svagt mummel och ett och annat fniss. De har alla sett den absoluta misären i rännstenen och verkar mycket aktsamma om sina nya liv och möjligheter.
PERSONALEN SOM MULTIFÖRÄLDRAR
Efter maten lägger sig de flesta och vilar en stund i den lilla sängpackade sovsalen, där var och en har ett låsbart skåp. De som är vakna kommer artigt fram och tar avsked när vi åker därifrån. Personalen känns mer som multiföräldrar än som personal. Pojkarna klänger gärna på dem och viskar förtroenden, undrar över besökarna. De flesta talar lite engelska och är inte blyga att prata.
-Att sova på gatorna är nog det farligast tänkbara för ett barn, säger Ibrane Brahim, här med sin personal och HumanistHjälpens ordförande. I bakgrunden sovsalen med tätt mellan sängarna och låsbara skåp, ett första privatliv för pojkarna.
HJÄLPMÅL FÖR HUMANISTHJÄLPEN
HumanistHjälpen för en diskussion med Tarounaou om att kunna lämna ekonomisk hjälp till driften av pojkhemmet. Mme Mahjouba Edbouche från våra andra hjälpmål i Agadir, deltog i besöket på pojkhemmet. Hon intygar att stödet behövs. Hennes organisationer har länge sett till att alla pojkarna får en nationell identitet, alltså blir folkbokförda. Hennes hjärta finns hos pojkarna.
VANLIGAST ATT POJKAR ÖVERGES
Anledningen till att hemmet inte kan ta emot flickor är flera, berättar Mme Mahjouba. Dels blandar man inte gärna flickor och pojkar i marockanska boenden, det är en kulturfråga. Dels finns det andra hem som specialiserat sig på flickorna. Det är också mycket mer ovanligt att flickor överges. De anses mer kunna hjälpa till med familjens försörjning, genom att ta hand om syskon eller tigga eller få tidiga arbeten som hembiträden. Medan pojkarna traditionellt inte anses passa till sådana sysslor, utan överges.
Text och bild: SO Andersson
